« »
 
CONVENIRE 1, CONVENIRE 2.
[]« 1 convenire » (par C. du Cange, 1678), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 2, col. 544c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/CONVENIRE1
1. CONVENIRE, Per pactum vel conventionem promittere, stipulari. Charta Ildefonsi Regis Aragon. æræ 1218 :
Promitto et Convenio, quod ero vobis bonus adjutor et defensor per bonam fidem, etc.
Occurrit ibi non semel, apud Marcam in Histor. Beneharn. lib. 6. cap. 1. et. 5. et in Chartis Hispanicis passim. Alia Aragonensis anno 1250. apud Diago in Hist. Regni Valentiæ lib. 7. cap. 45 :
Demas juro et Convengo, et otorgo que tendre totas estas convenientias, etc.
Tabularium Calense pag. 278 :
Concedens eidem Procuratori suo plenariam et liberam potestatem... Conveniendi, reconveniendi, excipiendi, replicandi, duplicandi, triplicandi, proponendi, etc.
P. Carpentier, 1766.
Avoir en convent, in Stat. ann. 1352. tom. 5. Ordinat. reg. Franc. pag. 509. art. 1. Ubi divisis vocibus leg. en convent. Mettre en convenant, in Stat. ann. 1376. tom. 6. earumd. Ordinat. pag. 229. art. 15. Convenancier, eadem notione. Charta ann. 1301. in Lib. rub. Cam. Comput. Paris. fol. 143. r°. col. 1 :
Comme mon sire Pierre Bouchart et dame Hyolent de Rochefort sa fame m'eussent Convenancié et otroié à perpetuauté, par non d'eschange, le chastel de Rochefort, etc.
Pariag. inter Carolum VI. reg. Fr. et episc. Virdun. ann. 1389. in Memor. E. ejusd. Cam. fol. 210. r°. :
Avons promis et Convenancié, promettons et Convenançons par ces presentes au roy nostredit seigneur et à ses gens, de faire accepter cedit pariage et agréer de nostre chapitre de Verdun.
Occurrit præterea tom. 5. Ordinat. reg. Franc. pag. 494. art. 12. et pag. 565. Conventer, in Stat. ann. 1359. tom. 4. earumd. Ordinat. pag. 210. art. 10. Enconvenancer, eadem acceptione, in Lit. remiss. ann. 1450. ex Reg. 186. Chartoph. reg. ch. 6 :
Le suppliant fiança et Enconvenança de prendre en mariage Marie, fille de Loys Masure.
[]« 2 convenire » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 2, col. 544c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/CONVENIRE2
2. CONVENIRE, Citare, in jus vocare, Practicis nostris Convenir. Charta ann. 1264. ex Chartul. Campan. fol. 369. v°. col. 1 :
Quandoque baillivus Trecensis, quandoque baillivus Pruvinensis, quandoque præpositus de Nogento, quandoque præpositus de Braio, quandoque præpositus Villemauri coram se nos Conveniant, etc.
Scacar. Paschæ ann. 1211. in Reg. S. Justi fol. 18. r°. col. 1 :
Judicatum est quod rex faciat justitiam de quadam muliere de terra comitis Alenchonii, quæ Convenitur de fide.
Quo etiam sensu intelligendum Tabul. Calense laudatum in Convenire 1. Lit. remiss. ann. 1389. in Reg. 138. Chartoph. reg. ch. 98 :
Audoin repondoit qu'Oudin Malet avoit fait [] Convenir pardevant lui au Chastellet Richart de Vitry.
Aliæ ann. 1451. in Reg. 181. ch. 30 :
Icellui bastart faisoit excommenier et missionnoit très-grandement les citez et Convenuz, et quant lesdiz citez,... Convenuz et excommeniez s'en plaignoient, etc.
Vide Reconvenire.
P. Carpentier, 1766.
Hispan. Convenio, nostris Convenant. Charta ann. 1112. inter Probat. tom. 2. Hist. Occit. col. 381 :
Totum istum honorem donat eum rex Adefonsus ad Bernardum in fevum, tali Convenio, quod Bernardus donet inde potestatem ad regem, etc.
Froissart. 1. vol. cap. 29 :
Ils eurent Convenant de defier le roy de France et d'aller avec le roy d'Angleterre, quand il lui plairoit, et que chacun le serviroit à un certain nombre de gens d'armes.
Bestiarius Ms. :
Chaus qu'il trova premierement
Loua par itel Convenent
C'a cascun donroit un denier.