« »
 
[]« Fortiter » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 3, col. 574c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/FORTITER
FORTITER, Valde, multum, Gall. Fort, Beaucoup. Instrum. anni 371. apud Lobinellum tom. 2. Hist. Britan. pag. 555 :
Erat terra Fortiter gelata.
P. Carpentier, 1766.
Ital. Forte et nostris Forment, eodem sensu. De quoy nous deplest Forment, in Lit. ann. 1371. tom. 5. Ordinat. reg. Franc. pag. 392. Fortablement vero, per vim sonat, in Lit. remiss. ann. 1364. ex Reg. 96. Chartoph. reg. ch. 95 :
Icellui Thibaut bouta et abati Fortablement à terre ledit Girardin.
Aliæ ann. 1459. in Reg. 188. ch. 130 :
Lesquelz emmenoient Fortablement le bois du suppliant en sa présence contre sa voulenté.