« »
 
MACTARE 1, MACTARE 2.
[]« 1 mactare » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 5, col. 164a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/MACTARE1
1. MACTARE, Diffringere, in massam contundere. Acta SS. tom. 4. Junii pag. 765 :
Et thesaurum illum accepit, et ut cautius exportare posset, partem vasorum aureorum Mactavit et fregit.
[]« 2 mactare » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 5, col. 164a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/MACTARE2
2. MACTARE, Virgis cædere, apud Order. Vital. lib. 11. et Math. Paris in Hist. abbat. S. Albani.