« »
 
[]« Aissada » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 1, col. 155a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/AISSADA
AISSADA, iisdem, Ligo, Gall. Houe. Charta leudarum minut. Carcass. MS. :
Item de duodena ligonum seu Aissadarum ij. den.
Lit. remiss. ann. 1416. in Reg. 169. Chartoph. reg. ch. 410 :
Le suppliant avec son feçoir ou hoë, appellée Aissade au pais (Languedoc) s'en alla, etc.
Infra :
Assade, Essade
, in aliis ann. 1446. ex Reg. 195. ch. 31. Neque aliud fortassis sonat Hes, in Lit. remiss. ann. 1385. ex Reg. 126. ch. 176 :
Icellui Regnier frappa ledit Girart d'un Hes de fer par le costé, tellement que il chey à terre.