« »
 
[]« Banchart » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 1, col. 544a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/BANCHART
BANCHART, vox vulgaris, Pars plaustri vel carri, f. temo, nostris Fleche et Brancard. Charta ann. 1239. inter Probat. Hist. Sabol. pag. 349 :
Qui coustumas dicto Jacobo debuerint, poterunt capere in dicta foresta, pro unaquaque quadriga,... essolium novum, et Banchart.
At vero Bancart, Plaustri genus est, in Lit. remiss. ann. 1398. in Reg. 153. Chartoph. reg. ch. 218 :
L'exposant menoit à Nostre Dame des champs à Paris un Bancart chargié de pierres. Coignée bancheresse,
Securis, qua utuntur carrorum artifices, in aliis Lit. ann. [] 148. ex Reg. 208. ch. 66 :
Le suppliant tenant une coignée Bancheresse, de laquelle il faisoit ung essieu de charrete.