« »
 
[]« Beccaceneris » (par L. Favre, 1883–1887), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 1, col. 614c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/BECCACENERIS
BECCACENERIS, et Beccaçeneris, Culter rostratus, ad instar falconis rostri desinens. Inter arma vetita recensetur in Stat. Bonon. ann. 1250-67. tom. i. pag. 270 :
Arma vetita intelligimus cultellum inpuntatum de ferire, vel schinipum, falçonem, cultellaçum, penatos, lançonem, burdonem, lançaspitum, clavam ferream vel ferratam, vel aviratam, vel plumbatam, Beccaçenerem, transferam et azam.
Hujus cultri figuram rude refert diagramma in Codicis anni 1259. margine delineatum. Vide op. cit. tom. i. pag. 271. fr.