« »
 
COOPERTOR 1, COOPERTOR 2.
[]« 1 coopertor » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 2, col. 550c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/COOPERTOR1
1. COOPERTOR, ut Cooperator. Rymer. tom. 9. pag. 40. col. 1 :
Nullus Burgensis... aliquam domum... nisi cum tegulis vel sclatis de novo cooperiat sub pœna foris faciendi nobis domum istam et Coopertorem banniendi.
[]« 2 coopertor » (par L. Favre, 1883–1887), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 2, col. 550c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/COOPERTOR2
2. COOPERTOR. Gallice Couvreur, in Cart. N. D. Paris. II. 164. an. 1269.