« »
 
[]« 3 fusta » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 3, col. 639c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/FUSTA3
3. FUSTA, vox Italica, Myoparo, liburnica, Gall. Fuste. Annal. Placent. ad ann. 1480. apud Murator. tom. 20. Script. Ital. col. 962 :
Dum magnus Subassi Turcharum dux... ad Vallonam Turcharum cum præda Christianorum progrederetur cum galeis quinque, Fustis duodecim, etc. Fustereau,
dimin. a fuste, navicula, cymba, in Lit. remiss. ann. 1459. ex Reg. 188. Chartoph. reg. ch. 201 :
Le suppliant et icelui Toutefoy entrerent ensemble en certain vaisseau ou Fustereau, etc.
Vide Fustis 1.