« »
 
[]« Galator » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 012c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/GALATOR
GALATOR, f. pro Balator, Saltator. Leg. forte Gabator. Vide in hac voce. Statuta Collegii Narbon. ann. 1379. apud Lobinell. tom. 5. Hist. Paris. pag. 668. art. 21 :
Evitare ribaldos, Galatores, mymos, joclatores nocturnos, fugitivos, etc.