« Garbeiare » (par P. , 1766), dans , et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 028b. http://ducange.enc.sorbonne.fr/GARBEIARE
GARBEIARE, In manipulos alligare, in fasces struere, Hispan. Garbear, Provinc.
Garbejar, nostris Engerber. Stat. Balneoli Mss. ann. 1344 :
Item quod nulla persona, cujuscumque conditionis existat, sit ausa pelare per itinera trossas feni, nec Garbeiare de nocte.Charta notar. d'Aubagne ex schedis Pr. a S. Vincentio :
Fuit de pacto quod dictus... debeat se juvare a Garbejar. Garbervero, ut et Hispan. Garbear, pro Manipulos spicarum auferre, furari, in Lit. remiss. ann. 1380. ex Reg. 117. Chartoph. reg. ch. 105 :
Comme Jehan Raoul fust souspeçonnez d'avoir emblé pluseurs biens,... et aussi de avoir Garbé pluseurs foiz en Aoust en la jurisdiction du chapitre de Therouenne, etc.
P. , 1766.
◊ Hinc etiam apud
Divionenses Prangerbero nuncupatur, Instrumentum rusticum, quo apprehenduntur
gerbæ. Lit. remiss. ann. 1425. in Reg. 173. ch. 308 : Un baston ferré aux deux bouts, appellé un Prangerbero, à porter gerbes à dismeurs.