« »
 
[]« Garbeiare » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 028b. http://ducange.enc.sorbonne.fr/GARBEIARE
GARBEIARE, In manipulos alligare, in fasces struere, Hispan. Garbear, Provinc. Garbejar, nostris Engerber. Stat. Balneoli Mss. ann. 1344 :
Item quod nulla persona, cujuscumque conditionis existat, sit ausa pelare per itinera trossas feni, nec Garbeiare de nocte.
Charta notar. d'Aubagne ex schedis Pr. a S. Vincentio :
Fuit de pacto quod dictus... debeat se juvare a Garbejar. Garber
vero, ut et Hispan. Garbear, pro Manipulos spicarum auferre, furari, in Lit. remiss. ann. 1380. ex Reg. 117. Chartoph. reg. ch. 105 :
Comme Jehan Raoul fust souspeçonnez d'avoir emblé pluseurs biens,... et aussi de avoir Garbé pluseurs foiz en Aoust en la jurisdiction du chapitre de Therouenne, etc.
P. Carpentier, 1766.
Hinc etiam apud Divionenses Prangerbero nuncupatur, Instrumentum rusticum, quo apprehenduntur gerbæ. Lit. remiss. ann. 1425. in Reg. 173. ch. 308 :
Un baston ferré aux deux bouts, appellé un Prangerbero, à porter gerbes à dismeurs.