« »
 
[]« Gauta » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 048a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/GAUTA
GAUTA, Mala, maxilla, Ital. Gota, nostris, Joue ; unde Joée et Jouée, Alapa, colaphus. Lit. remiss. ann. 1363. in Reg. 94. Chartoph. reg. ch. 35 :
Contens et riote de parler se mut entre eulx, et tant [] que ledit Brisson donna une Joée audit Symonet.
Aliæ ann. 1378. in Reg. 114. ch. 93 :
Le suppliant féri ledit Jehan une Jouée de la paulme seulement.
Glossar. Provinc. Lat. ex Cod. reg. 7657 : Gauta, Prov. mala. Gautada, Prov. alapa. Gauteiar, Prov. alapare, alapisare. Monum. Irenæens. tom. 6. Jun. pag. 268. col. 1 :
Habuit partem capitis S. Bartholomæi, quæ maxilla seu faux, vel Gauta vulgariter dicitur.