« »
 
[]« Grammulare » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 096b. http://ducange.enc.sorbonne.fr/GRAMMULARE
GRAMMULARE, Gramolare, Gramulare, Ital. Gramolare, a Gramola, instrumentum depsiticum, Plinio lib. 19. stuparius malleus, Purgare, mundare, massam depsere, subigere. Charta ann. 1133. apud Murator. tom. 2. Antiq. Ital. med. ævi col. 353 :
De lino Gramulato lesineo triginta.
Alia ann. 1174. ibid. Triginta brancatæ lini Grammulati, etc. Stat. ann. 1262. inter Stat. Placent. lib. 6. fol. 71. r° :
Manfredus confanonerius potestas Placentiæ volens providere publicæ utilitati, quantitatem pastæ sive massæ Gramolatæ, quæ de uno stario frumenti fieri potest, etc.