« »
 
[]« Gyrovagari » (par C. du Cange, 1678), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 146c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/GYROVAGARI
GYROVAGARI, Circumcirca vagari, Joanni de Janua. Gloss. Lat. Gall. Sangerman. : Girovagari, Contourner deça et delà, ou errer, ou forvoier. Pelagius Archidiaconus in Vita S. Prudentii Episcopi Tyrassonensis, apud Bivarium :
Huc et illuc cœpit Gyrovagans ambulare.
Conradus de Monte Puellarum contra Begehardos :
Hi opera manualia suorum postponentes artificiorum, cucullati Gyrovagando provincias per diversas incedunt, etc.
[]
Gyrovagatio, in Vita S. Isidori Episcopi Hispalensis n. 17 :
Ne occasione comperta, vana quæque per Gyrovagationem meditando, mentem a studio revocarent, ferreis astringebat compedibus.