« »
 
[]« Imus » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 314c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/IMUS
IMUS. Ad imum, Ultimo, Gall. En dernier lieu. Udalr. Onsorg Chron. apud Oefelium tom. 1. Script. rer. Boicar. pag. 357. col. 1 :
Thassilo dux primum,
Postea rex, sed monachus ad Imum.