« »
 
[]« Indæmoniatus » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 4, col. 337a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/INDAEMONIATUS
INDÆMONIATUS, Vexatus a dæmone. Acta B. Osannæ, tom. 3. Junii pag. 757 :
Habebant sororem Indæmoniatam.
Miracula S. Zitæ, tom. 3. April. pag. 522 :
Ipse multoties videbat eam grollantem capite, tamquam insanientem feminam et plurimam vexatam et Indæmoniatam.