« »
 
[]« Lanutus » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 5, col. 027a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/LANUTUS
LANUTUS, Lanosus, lanam habens vel lana abundans. Joh. de Janua ; Habundant[] de laine ou qui a laine, in Gloss. Sangerman. Animal Lanutum ovinum, in Sententia ann. 1339. ex Schedis Pr. de Mazaugues. Lanutum avere, in Transactione ann. 1490. ex iisdem Schedis. Lanutæ pelles, apud Rymer. tom. 2. pag. 1051.
P. Carpentier, 1766.
Peaux lanues, in Stat. ann. 1358. tom. 3. Ordinat. reg. Franc. pag. 254. art. 2.