« »
 
[]« 3 maniare » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 5, col. 220a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/MANIARE3
3. MANIARE, Ital. Maneggiare, nostris Manier, Tractare, tangere. Stat. Saluc. collat. 8. cap. 248 :
Si quis voluerit emere panem in platea Saluciarum, teneatur emere panem, quem Maniaverit seu tetigerit, et non alium. Menoyer,
eodem sensu, in Lit. remiss. ann. 1375. ex Reg. 108. Chartoph. reg. ch. 55 :
Pierre Aubert vint devant la boucherie de S. Genys dudit Clermont (en Auvergne) pour y vendre... un petit de char... et là survint un jeune enfant qui prist à patoier et Menoyer de ladite char, etc.