« »
 
[]« Pirum » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 6, col. 332c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/PIRUM
PIRUM, Vas ad instar piri effictum. Inventar. ann. 1420. inter Probat. tom. 2. Annal. Præmonst. col. 591 :
In thesauraria dictæ ecclesiæ invenimus....... unum Pirum argenteum pro pulvere.
Ejusdem originis est vox Gallica Poire, qua fustis species significatur, in Lit. remiss. ann. 1416. ex Reg. 169. Chartoph. reg. ch. 531 :
Une barre, que l'on nomme Poire au païs (Languedoc)..... Une Poire ou grant baston, etc.
P. Carpentier, 1766.
Pirum Angustiæ, Gall. Poire d'angoisse, [] alia a vulgari, ut videtur, notione, in Lit. remiss. ann. 1454. ex Reg. 191. Chartoph. reg. ch. 91 :
Le suppliant print quatre grans blans, appellez targes,....... et deux Poires d'angoisse, qu'il trouva en icellui forcier.
An inauris, quia aurem molestat, vel Capsula pulveris tormentarii ? utrumque enim eo nomine designatur.