![[]](img/image.png)
«
2 plancha » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans
du Cange,
et al.,
Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 6, col. 352a.
http://ducange.enc.sorbonne.fr/PLANCHA2
2. PLANCHA,
Planchia, Tabula plana, a Gall.
Planche, in Tabular. Episcopat.
Autissiod. mox laudando in
Planchagium. Charta ann. 1395 :
Pro Planchiis
molendinorum 12. sol.
Vide
Planca.
P. Carpentier, 1766.
◊ Plancher, eodem
sensu, in Lit. remiss. ann. 1460. ex Reg. 190. Chartoph. reg. ch. 86 :
Dix huit ou
vint
pieces de Plancher, deux quarterons de sercle,
etc.