« »
 
[]« Pronare » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 6, col. 530b. http://ducange.enc.sorbonne.fr/PRONARE
PRONARE, Curvare, inflectere, Gall. Courber. Sidon. lib. 8. Epist. 11 :
Ipsi latrones ad pavimentum conversa defuncti ora Pronaverunt.
Idem lib. 5. Epist. 17 :
Nunc per catastrophen sæpe Pronatus.