« »
 
[]« Prudhomius » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 6, col. 549b. http://ducange.enc.sorbonne.fr/PRUDHOMIUS
PRUDHOMIUS, a Gallico Preud-homme, Prudens, sapiens. Arest. ann. 1402. 22. Apr. in vol. 9. arestor. parlam. Paris. :
Quod magister Henricus erat bonus et Prudhomius, etc.
Unde Preudhomméement, Prudenter, probe, apud Monstrel. vol. 2. fol. 191. r°. ad ann. 1441 :
Il en y eut très-grand nombre qui s'y portoient Preudhom méement moult vaillamment.
Vide Probus 1. et mox