« »
 
[]« 2 sponda » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 7, col. 560c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/SPONDA2
2. SPONDA, Loculus mortui, Gall. Biere. Translat. SS. Arsacii et Quirini sæc. 3. Bened. part. 1. pag. 669 :
Erectus in Sponda tamen ponitur exanimis.
Orciniana Sponda
, apud Mart. lib. 10. Epigr. 5.