« »
 
[]« Werplandium » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 8, col. 414a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/WERPLANDIUM
WERPLANDIUM, Terra derelicta, vel inculta, a Saxon. wupan, deserere, et land, terra. Charta Balduini Flandr. Comit. ann. 1197. apud Miræum tom. 2. pag. 1321. col. 1 :
Quinque mensuras, partim dunarum, partim Werplandii mei apud Greveninga ad retia desiccanda.