« »
 
[]« Aurigare » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 1, col. 488a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/AURIGARE
AURIGARE, Curru vel plaustro vehere, Gall. Charroyer, voiturer. Tabularium S. Medardi Suession. in Summario Chartæ Ingerani Abbatis ejusdem Monasterii ann. 1167 :
Fratres Ursicampi tenentur Aurigare terragia ad grangiam nostram.
In chartæ vero contextu legitur Carrigabunt.