« »
 
[]« 3 caminus » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 2, col. 052c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/CAMINUS3
3. CAMINUS, Præstatio, ut videtur, pro camino seu foco. Charta ann. 1171. ex Tabul. Casæ Dei :
Concedo monachis sancti Vincentii de Juncheriis..... unam partem estaris ;..... de estari non debent quartana, sed Caminum.
L. Henschel, 1840–1850.
Gemma Gemmarum :
Caminus, ein schornstein, kemmet oder bachoffen.