« »
 
[]« Cumma » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 2, col. 655a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/CUMMA
CUMMA. Vide Conduma post Condamina.
P. Carpentier, 1766.
Cumma, Prædium rusticum cum agri portione, idem quod Condamina. Charta ann. 1147. in Append. ad tom. 6. Annal. Bened. pag. 705. col. 2 :
Cumma ad quinquaginta modia seminanda, et ad avenam similiter.
Perperam Cumina in Ch. ann. 991. inter Probat. tom. 1. Hist. Lothar. col. 394 :
Dedi ei sibique servientibus in perpetuum Cuminam, quæ est in Chamberes ultra Mozellam.
Leg. Cummam. Vide infra Cunden.