« »
 
[]« Mehennare » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 5, col. 327c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/MEHENNARE
MEHENNARE, Mutilare, graviter lædere, nostris alias Méhenier. Libert. Domnimed. ann. 1246. tom. 7. Ordinat. reg. Franc. pag. 690. art. 7 :
Si serviens domini melleiam fecerit in villa erga juratum, ita quod eum non interfecerit nec Mehennaverit, etc. Méhenier,
in Chron. S. Dion. tom. 3. Collect. Histor. Franc. pag. 183. Vide Mahamium.