« »
 
[]« 3 placta » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 6, col. 349a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/PLACTA3
3. PLACTA, Patina, vas planum, Ital. Piatto. Invent. ann. 1240. apud Cl. V. Garamp. in Dissert. 7. pag. 232 :
Viginti unam Plactas argenti. Item duas scutellas argenti.
Invent. Ms. thes. Sedis Apost. ann. 1295 :
Duo candelabra de argento quadra.... et duas Plactas de argento ad ponendum sub ipsis candelabris.
Hinc
P. Carpentier, 1766.
Plactellus dimin. Ital. Piatello, Patella, in eodem Invent. ann. 1295 :
Plactellos planos, concavos de argento, in modum scutellæ.
P. Carpentier, 1766.
Aliud vero sonat vox Gallica Placte et Platte, qua certa pannorum sarcina significari videtur, in Pedag. Peron. ann. 1295. ex Chartul. 21. Corb. fol. 341. v°. :
Item le char qui maine draps en Platte, l'en compte dix draps pour le troussel,... et s'il y a vingt draps ou plus en le Platte, c'est gibe ; et doit le gibe xlviij. solz Par.
Ibid. fol. 356. v°. :
Vingt draps ou vingt soyes pour la Placte, la Placte doit sept solz.