« Proffen » (par P. , 1766), dans , et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 6, col. 525b. http://ducange.enc.sorbonne.fr/PROFFEN
PROFFEN, vox Germanica. Glossæ Cæsar. Heisterbac. in Reg. Prum. tom. 1. Hist. Trevir.
Joan. Nic. ab Hontheim pag. 685. col. 1 :
Minister noster ibidem... tenetur de officio suo eandem vineam plantare, quod nos appellamus Proffen.Vide Proffendra. Graff. Thesaur. Ling. Fr. vol. 3. col. 366. voce Phrofa.