« »
 
[]« Saisonare » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 7, col. 276c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/SAISONARE
SAISONARE, Parare, aptare. Arest. ann. 1393. 26. Apr. in vol. 8. arestor. parlam. Paris. :
Quod pelles, quæ ex dorsis scuroliorum erant confectæ, non bene Saisonatæ.
Vide Sadonare et Sasonare.