« »
 
[]« Sapellata » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 7, col. 304c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/SAPELLATA
SAPELLATA, Pedamentum, paxillus, Gall. Echalas, ab Italico Schiappare, in assulas dividere. Eadem Stat. cap. 170 :
Bubulci et pastores uvas et Sapellatas [] uvarum de vineis vel de altenis extrahentes, etc.
Haud scio an inde vox Gallica Sapeil, qua Virga seu ramusculus significari videtur, in Charta Frider. ducis Lothar. ann. 1295. ex Chartul. Romaric. ch. 24 :
Tant que nostre chien seront ès forés de Eccles, ne de Vosge, on n'i doit tendre à cordres (sic) ne à Sapeil. Sappe
vero Fustis est ferro armatus, in Lit. remiss. ann. 1474. ex Reg. 195. Chartoph. reg. ch. 1298 :
Ung baston ferré au bout, appellé Sappe. Santon
idem sonat in aliis ann. 1403. ex Reg. 158. ch. 257 :
Icellui Feliz apporta en sa main un baston, appellé Santon.
Aliæ ibid. de eadem re ch. 415. habent Saton.