« »
 
[]« 2 tartara » (par P. Carpentier, 1766), dans du Cange, et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 8, col. 035a. http://ducange.enc.sorbonne.fr/TARTARA2
2. TARTARA, Species panni ex Tartaria advecti, vel operis Tartarici, nostris Tartaire. Invent. S. Capellæ Paris. ann. 1335. in Reg. I. Chartoph. reg. ch. 7 :
Item una tunica, una casula et una dalmatica de Tartara plonquata.
Aliud ann. 1340. ibid. ch. 8 :
Item una casula, dalmatica et tunica de panno de Tartaire pluncata.
Comput. Rob. de Seris ab ann. 1332. ad ann. 1344. in Reg. 5. fol. 2. v° :
Item le xxviij. jour de Septembre l'an cccxxxvj. pour Mons. une selle de la taille d'Alemaigne, devant et derriere de veluel vermeil et asure partiz semez de cornes, le siege de Tartaire vert dyappré à oisiaus d'or.
Lit. official. Senon. ann. 1336. in Reg. 82. ch. 22 :
Quatuor gibaceriæ, Gallice de Tartaire, operatæ et ornatæ de brodura.
Vide Tartarinus.