« 2 vangare » (par les Bénédictins de St. Maur, 1733–1736), dans , et al., Glossarium mediae et infimae latinitatis, éd. augm., Niort : L. Favre, 1883‑1887, t. 8, col. 241c. http://ducange.enc.sorbonne.fr/VANGARE2
2. VANGARE, Terram Vanga seu ligone versare, vox Italica, Gall. Bécher. Chron.
Bergom. apud eumdem
Murator. tom. 16. col. 875 :
Vangabat in campo Monacharum S. Bernardi, etc.Hinc